Virket är på väg.

Schenker har av A-hus blivit engagerade att leverera virke till vårt hus. Idag blev Petronella uppringd av Schenker för att bestämma dag och tid för leveransen. Hon hade ju jobbat så de hade pratat in på hennes mobilsvar. Jag ringer då upp de och får då frågan om jag har tillgång till maskin som kan lasta av ett tungt paket som dessutom är över fem meter långt. Nej, säger jag. Då kan vi skicka en bil med kran, men det kostar extra. Är du villig att betala? Nej, svarar jag det får du ta med A-hus som av er har beställt transporten. Absolut inte säger hon på Schenker. Det är du som ska kolla med A-hus att de tar kostnaden. OK sade jag och avslutade med att jag ringer tillbaka inom fem minuter.
Hade sådan tur att jag fick ta på A-hus entreprenadchef som självklart tog kostnaden. Ringde så åter till Schenker och meddelade att A-hus tar kostnaden. De fick namn och telefonnummer till entreprenadchefen. OK då ringer vi tillbaka när vi bokat en kranbil.
Efter några timmar ringer en sömndrucken Petronella mig och säger att Schenker har ringt som tokiga. Jag ringer upp igen och får då prata med en rätt barsk och bestämd dam som minsann vet hur landet ligger. Hon meddelar mig att det inte alls räcker med att jag sagt att A-hus tar kostnaden, utan A-hus måste faxa, maila eller ringa till Schenker för att konfirmera att de tar den extra kostnaden för kranbil. Men säger jag ni fick ju namn och nummer till A-hus, som dessutom är er uppdragsgivare??? :-O. Absolut inte, så går det inte till här får jag veta. Jag ska alltså ånyo kontakta A-hus och be de kontakta er på Schenker? Japp säger hon. Jag tar hennes namn och nummer dit A-hus ska ringa. Jag hann knappt skriva klart förrän hon frågar om jag kan vänta lite i telefonen? Jag ser här att vi inte alls kan skicka kranbil till dit där du bor. Då är det hela löst säger hon. Men hur gör vi då då undrar jag??? Vänta lite säger hon, efter ett par minuter återkommer hon och undrar om jag kan vänta ytterligare 10 minuter eller om hon kan ringa upp mig. Visst ring mig om en stund, säger jag.

Tio minuter senare…
Då ringer hon upp och säger att allt är löst. Det kommer en kranbil i morgon eftermiddag. Kan du ge mig en vägbeskrivning. Men det finns på Internet, Eniro eller Hitta, säger jag. Du, de har inte datorer i sina bilar säger hon bestämt. OK – ska försöka beskriva då…. När vi är klara säger hon att det ska nog går bra. Då frågar jag lite undrande – Vad hände med den där konfirmationen som du så väl behövde? Då säger hon att jag sammanlagt med henne har talat med tre personer på Schenker och att det blev fel redan från början. Ingen av de som jag har haft kontakt med har gjort något fel säger hon utan det var ytterligare en kollega som är relativt ny som gjorde fel från början. Efter det har det gott troll i detta ärende. Du vet hur det kan bli säger hon. Du är ju privatperson och privatpersoner har ju normalt inte tillgång till lastmaskiner, men nu är allt löst och vi kommer i morgon.

Va bra utbrister jag och önskar henne trevlig midsommar och hon önskar mig det samma….skönt att det löste sig till slut ;-)

/Det var Örjan som skrev