torsdag 30 december 2010

Tomtenissa

Sötaste pepparkakan blev ju såklart sötaste tomtenissan på julafton. Syster Paulina har tagit bilden. Fler bilder finns på hennes blogg för den som vill se. Klänningen fick Thea av sin moster Sofia.





Kram Mamma P.

måndag 27 december 2010

Ojsan...


Vackert det är ute nu, love it!

Lade in förra inlägget direkt från ajfånen och inte förren nu har jag kollat in bilden ordentligt. Granstackaren ser ju helt anorektisk ut! Inte för att vi någonsin har en supertät Disneygran men riktigt så illa som det ser ut på bilden är det inte faktiskt. Kände bara att jag måste förklara det ;)

Hoppas ni har en fin mellandagsperiod. Själv njuter jag av att vara bara ledig. Eftersom jag jobbar inom vården så är det inte direkt någon självklarhet, men nu är jag föräldraledig och det är sååååå jä-la skönt. Annars är det alltid klump i magen hela hösten för vem som ska jobba när. Kan verkligen säga att jag HATAR att jobba just jul.

Vi skulle vänta till julafton innan lilla bus fick sin första smakportion....men det blev inte så. Det blev tjuvstart på den. Helt nöjd med den "nya" kosten är hon inte direkt men vatten, det är en höjdare. Smörgåsrån är oxå helt ok. Välling provade vi och det gillade hon de första tre gångerna ungefär sen ratade hon det. Gröt och puré är väl sådär. Men vi har inte bråttom, det får ta den tid det tar.

Så här fin blir lilla skrutt i sin nya haklapp med ärmar som pappa köpt.


Julen har varit lugn och skön med precis lagom av allt. Vi har kommit ut på promenad nästan varje dag förutom när det varit över 15 minusgrader. Tror jag hört nåt om att små barn inte ska ut i sådan kyla?! Eller har jag fel kanske? Snöröjningen är inte direkt toppen alla gånger men det har gått att pressa vagnen genom massorna ändå ;) Jag är annars en myspotatis som gärna slappar inne en hel dag, men att bara komma ut på en prommis per dag är så himla skönt. Hm, det lät lite väl hurtbulle..

Den 11 Januari ska vi börja på babysim med lilla bus och kusin Liam. Jag äger ingen baddräkt men funderar skarpt på att skaffa en våtdräkt att klämma in mig i. Sulfid är väl aldrig fel ;) Hoppas det finns fler runda, fina mammor där så att inte alla är plattmagade och slimmade. För då går jag hem...nä, inte hem men...asch ni fattar!

Ojoj, det blev ett långt inlägg detta. Ska lägga in lite bilder med. Sen ska jag spela lite Donkey kong på Wii och känna mig som tolv år igen.




I oktober var du så liten så både minsta bebbe-mössan och overallen var nästan för stort, nu är det för litet.

Det går så fort!

Sötaste bebisen mammas älskling!

God fortsättning och kram

från Mamma P.

fredag 24 december 2010

God jul

Önskar jag er med en himla dålig bild på en hyfsat fin gran! Alla sover i vårt hus förutom jag som grejjat runt med det sista. Men nu kan julafton börja. Ha en fin jul alla. Kram

tisdag 14 december 2010

Hänvisning

Här kommer en hänvisning till en hänvisning. Läs och om du kan, agera! Många bäckar små!

fredag 10 december 2010

Lucia rabatt hos Lilla Bebben

Jag älskar rea och rabatter. Tänk att man kan tjäna pengar på att handla. Fantastiskt va?? "harkel"

Just nu får du lucia-rabatt på Lilla Bebben, shoppen för bebben på webben.

Hela 40% på Ej sikke lej, Duns och Claire Kids. Jag har beställt från Lilla Bebben ett par gånger och har bara gott att säga om dem. Kolla speciellt in lekdräkterna från Duns, ekologisk bomull och rättvisemärkt. Topp! Har en sådan till Thea sen tidigare och den har blivit lite av en favorit.

Skulle vilja shoppa loss som en tok men då jag nyligen lagt en beställning på julklappar från Lilla Bebben som inte ens kommit ännu får jag nog vänta till efter jul....kanske...

Ni lyckostar som inte handlat klart edra julklappar kan ju få chansen då istället.

Kolla vilken fin:




Frågat om lov och lånat bilden från Lilla Bebben

Kola in läckerdräkten. Som Maria skulle sagt...MUMS!

Kram mamma P.

torsdag 9 december 2010

På Julafton

Ska Thea få smaka mat för första gången! Gissa om hon är sugen ....

fredag 26 november 2010

Kyligt.....

tur då att man kan krypa ner i ett varmt o gosigt fårskinn, synd bara att inte mamm får plats med...

fredag 19 november 2010

Testpilot!

Fick nys om att man kan agera testpilot för olika saker. Hur kul som helst ju. Har anmält mig till en del tester och håller tummen för att jag får vara med i någon. Speciellt sugen är jag på att få prova en Canon EOS 550D. Fatta va kul! Vill du vara testpilot för något. Gå in och titta HÄR!

Kram P.

lördag 6 november 2010

Men man blir ju fan mållös!

Det snackas och skrivs lite överallt om det. Å jag säger som de flesta andra.

SKÄMMES PÅ ER BOXER!

Ni kan läsa här, här och här.

torsdag 4 november 2010

Vintertid, vilket jädrans meck det blev!

Thea! Mammas älskade lilla loppa, mitt hjärtegull, mitt allt.....Ända sedan i söndags har bebben vaknat mellan 04.00-05.00 på morgonen! (ackompanjerad av en galen tuppfan som kan väcka de döda, men det är en annan historia) Jag känner mig INTE pigg just nu kan meddelas!
Tror jag ska skriva till knätofs-Jimpa och fråga om inte han kan fixa ett förbud mot vintertid, alltså själva klockomställningen. Då gör han ju nån nytta iaf...


Tänk att en ynka timme kan ställa till det så....märkligt...

Kram P.

torsdag 28 oktober 2010

Vill du testa Bambinos nya napp?

Som jag berättat förut så är jag buzzador och om ni vill läsa mer om vad det innebär går ni in här.

En av våra senaste kampanjer är för Bambinos nya napp. Nu har Thea testat Bambino napparna ett tag och vi har skaffat oss en uppfattning om hur de är. Vi gillar dem.

Vi fick ganska många nappar i den här kampanjen och därför har jag några stycken kvar. Så nu undrar jag om det är någon där ute som vill testa en napp. Napparna är för barn mellan 0-6 månader och sugdelen är av silikon. Skölden är anatomisk utformad för att passa ett litet barns ansikte. Nappen har lägre vikt än många andra nappar och detta gör att nappen inte ramlar ur munnen lika lätt. Motiven på napparna är designade av Karin Mannerstål och de jag har är vita med antinget ett rosa hjärta på eller ett ljusblått moln på.

Skriv ett mejl till mej på
pellerin70@hotmail.com så skickar jag en napp. Det enda jag skulle önska i gengäld är att du svarar på några korta frågor om vad du och ditt barn tyckte om nappen. Först till kvarn!



Kram P.


Ett antal olika nappar har testats sedan Thea föddes. Här kokar jag hela gänget plus ett par av de nya Bambino napparna.

onsdag 20 oktober 2010

Ups!

Under och efter byggtiden har jag ju varit aningens frustrerad ibland. Somliga gånger har den frustrationen dryftats på bloggen. Bla i detta inlägg.

Så fick jag det här mejlet:

Hej,
Ser att ni i er blogg skrivit att ni har nyttjat ett "vindögt måttpass"
Vad avses? -Har ni ett Måttpass som är defekt?
Med vänliga hälsningar
Sandbergs Mått & Pass AB
Göran Sandberg

Jag höll på att skratta ihjäl mej. (jaaaa, det är min humor) Trodde det var någon som drev med mig och skrev ett svar som löd: hahaha, den var bra!

Nu har jag googlat lite och firman existerar verkligen. Känner jag mej som ett pucko nu då eller?!
Visste inte ens att det fanns nåt som hette måttpass. Hur ska jag göra nu då? Ska jag skriva igen och be Göran om ursäkt?

Kram P.

onsdag 13 oktober 2010

fredag 8 oktober 2010

Nä, detta börjar verkligen inte bra......

Jag blir så förbannad och ledsen men har inte orden att uttrycka mig med....

Tycker ni ska läsa det här inlägget hos Spenatmamman, hon kan konsten att använda orden så man förstår hur jäkla illa det faktiskt är. Jag har en isande klump i magen närhelst jag tänker på att "vi" släppt in den stinkande, farliga gegga som är Sverigedemokraterna i vår riksdag. Mår faktiskt illa på riktigt! Att det finns inskränkta människor som dessa förstår jag men att släppa in dem i riksdagen!! Ge av skattepengar till Smooth Jimmie och hans kumpaner att fortsätta med sin smutsiga verksamhet?? Det trodde jag vi skulle slippa faktiskt! Så naiv är jag.

Tittar på min lilla unge och tänker att vilken tur hon haft som fötts i denna del av världen...lilla loppan....och på hur många som inte har sådan tur. Jag ska göra allt jag kan för att lära henne om människors lika värde, oavsett vilken del av världen de än råkas födas i. Sen ska jag hålla tummarna för att Smooth Jimmie och hans pack föds som en skock med getter på en blåsig, karg bergstopp i sitt nästa liv. Där kan de bräka bäst de vill!

Kram P.

måndag 20 september 2010

SD in i riksdagen, ska man skratta eller gråta?

Lika bra att garva åt eländet!

Hoppas på att de åker ut med pundhuvudet före redan nästa val....jävla nötter...

Edit: Det värsta är ju att alla i SD inte är lika oslipade som just den här nöten utan en del låter riktigt vettiga. Så jag sätter garvet i halsen lite grand....och blir ganska rädd...vart är vi på väg egentligen? Jag lever alltså nu i ett land där ett parti som står för främlingsfientlighet och rasism kan ta sig in i riksdagen. Det är ju alldeles åt helvete!

måndag 13 september 2010

Mina förlossningar; den tredje.

Så nu gör jag ett försök till att skriva ned hur jag upplevde min tredje och sista förlossning.

Mina båda tidigare förlossningar har startat före det magiska BF datumet och jag var helt övertygad om att det skulle bli så den här gången också. Men så blev det inte.

Tio dagar över tiden gick jag här och vankade, ja så gott jag nu kunde vanka :) Hela denna sista graviditet har det varit mycket krämpor. Kan nog bero på både ökad vikt och ökad ålder ;)
Jag svullnade upp nåt otroligt och vägde 107 kg dagen innan förlossningen. Till mina ynka 163 cm är det VÄLDIGT mycket. Fötterna har ni ju sett bilder på förut. Jag hade endast ett par skor som jag kunde trycka ned fötterna i med nöd och näppe ;) De luktade inte hallon på slutet om jag säger så.


Ja, iallafall:
Den 26:e juni flöt på som vanligt och jag hasade runt och väntade på det stora nedsläppet. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vädret var den dagen. Jag tror inte att det var olidligt varmt iallafall och jag vet att det inte regnade. Jag hade tidigare på dagen läckt lite och hade en liten misstanke om att det kunde vara fostervatten men det där är svårt att veta när man är stor som ett hus och knappt hunnit till toaletten ordentligt på typ två-tre månader ;)

Vi satte oss och skulle äta vid 18.30. Grillat med vitlöksås, gottigotti men inte så smart skulle det visa sig sen. Ungefär då fick jag en sammandragning som kändes lite som om det skulle kunna vara något på gång. Jag sa inget till de andra för jag ville se om det skulle komma fler. Det gjorde det och det var ca 10min mellan dem, alltså två stycken fram till 19. Så jag hann äta under tiden som jag smygkollade klockan. Helt kontrollerbara värkar, gick att andas igenom helt ok. Strax före 19 så sa jag till Örjan att vi nog fick börja ta och tänka på att åka iväg.

Jag hade inte speciellt ont men med tanke på hur fort det gått de tidigare gångerna så ville jag inte stanna hemma för länge. Vi flaxade runt lite planlöst några minuter som man ju gör ;) men fick in väskorna vi skulle ha med oss i bilen. Paulina, Amanda och Linus var hemma de med och alla tre gick omkring med ett leende på läpparna som jag minns det. En bild jag har framför mig är när jag står i tvättstugan (skulle hämta en ren BH att ta med) och måste stanna upp för att andas igenom en värk och de står där inne alla tre alldeles tysta och väntar på att jag ska flåsa klart :)

Ja, ut till bilen då och här gjorde vi miss nummer två (nummer ett var att vi inte åkte iväg redan typ flera timmar tidigare eller helt enkelt stannade hemma ;) Jag satte mig i framsätet, big mistake kan jag meddela....

Vi åkte iväg och Örjan ringde upp BB Stockholm eftersom vi inte gjort det hemma. Jag tyckte att det blev kortare mellan värkarna efter det att vi bestämt att åka, alltså ungefär vid 19. Ca 4-5min mellan tror jag det var nu. Medan Örjan pratade med barnmorskan i telefon så började jag misstänka att vi nog hade jäkligt bråttom då jag också tyckte att det blev mer intensitet i dem för varje värk.

Med facit i hand skulle vi redan här ha vänt om och åkt hem igen. För ungefär 10 min senare och strax före vi ska upp på motorvägen hängde jag i det där handtaget som sitter på sidan av biltaket (på insidan alltså) och flåsade som en jäkla galning. Trots det så kände jag att det tryckte på rejält och jag ville inte upp på motorvägen eftersom det var söndag kväll och alla "hemfrånlandetdårar" som inte har semester utan ska jobba på måndagen stockas där varje söndag hela sommaren.

Motorvägen mellan Norrtälje och Åkersberga-avfarten är en sån där med två filer endast vissa sträckor, så det är inte alltid så lätt att köra om.

Så återigen var jag mitt uppe i en förlossning som gått från noll till hundra på knappt någon tid alls. Vi hade tidigare pratat om att eventuellt föda hemma men Örjan var inte så pigg på det. Jag trodde inte heller att det skulle gå lika fort igen eftersom det gått så lång tid sedan Amanda föddes. Så att åka in så fort jag hade riktiga värkar trodde vi skulle funka. Det tycker jag att vi gjorde också. Iofs inte efter en värk, men efter tre eller fyra stycken var vi faktiskt iväg.

Örjan körde in på en busshållplats precis före påfarten efter det att jag stönat fram ett -Det går inte, vi kommer aldrig hinna in. Han ringde upp barnmorskan igen eller om han redan har ringt innan vi stannade och denna gång så fanns hon i luren hela tiden. Bm; Britta med lovikavantarna (ska berätta sen) beställde en ambulans redan då fick vi reda på sen.

Örjan, som förresten var helt fantastisk hela tiden, försökte enligt Brittas instruktioner få mig ur framsätet för att jag skulle kunna sätta/lägga mig i baksätet istället. Det gick inte, jag hade inga pauser mellan värkarna alls kändes det som och han fick inte peta på mig ens.

Jag grät vid det här laget både av ilska, smärta och uppgivenhet. Jag kände mig rent ut sagt så jävla förbannad för att vi åkt hemifrån och att jag nu skulle tvingas föda i bilhelvetet vid en jävla busshållplats. Till råga på allt så åkte en 676:a full med folk precis förbi oss och där satt jag med ena benet utanför bilen och resten av kroppen inne i densamma som i ett jäkla skruvstäd och kom ingenstans medan folk glodde..typ...kändes det som....

När det inte gick att rubba mig ur fläcken så skulle han försöka få av mig byxorna eftersom Britta sagt att han måste ta emot barnet som nog snart kommer. Han jobbade lugnt och metodiskt trots att han inte fick speciellt mycket stöd från min sida. Stackars...

Jag vrålade att nej för faan, rör mig inte. Jag svor så mycket under denna förlossning så jag nästan skäms faktiskt. Jag fattade ju att det inte var långt kvar innan krystvärkarna skulle börja och att jag på något vänster eller höger eller vilken riktning som helst MÅSTE ur bilen eftersom ingen stackars bebis kunde komma fram ur mig som jag satt. Örjan hade också försökt att fälla sätet bakåt men fått sig en sån åthutning att jag knappast tror han skulle våga prova igen ;) Hade jag inte haft så förbannat ont hade jag nog skrattat åt eländet....kanske...

Ok, Örjan lyckades iallafall baxa tillbaka mitt ena ben (som vi med stor möda fått ut) in i bilen igen och lirka av mig byxorna ned till fotknölarna där det tog tvärstopp igen. Hur jag än försökte kunde jag inte lyfta på fötterna och Örjan fick under inga omständigheter hjälpa till. Ordet nej användes väldigt frekvent blandat med en himlans massa svordomar som sagt.

Sen lugnade det ner sig med värkarna och jag misstänkte att det var lugnet före själva framfödandet som kommit. Inget jippie över det alls, jag ville HEM och föda i lugn o ro typ......Skönt med en paus ändå....

Nu kom ambulansen och vi blev båda förvånade över hur snabbt det gick :) Ambulanstjejen som jag tror hette Jeanette kom med det briljanta förslaget att vi klipper sönder byxorna så jag skulle slippa lyfta på fötterna mer än nödvändigt. Världens smartaste person ever var min åsikt om henne just då.

Med hjälp av tre personer kom jag till slut ur bilen och upp på en bår istället. Ambulanskillen, som jag inte kommer ihåg namnet på, förlåt, höll en filt kring mig. Tack för det! De tyckte att vi skulle satsa på att hinna in till BB och jag höll med. In i ambulansen kom vi och nu dök ett problem upp som jag inte reflekterat alls över tidigare. Hjälp, tänk om Örjan inte hinner in tills bebisen kommer. Han fick ju inte följa med ambulansen utan skulle köra vår bil efter.

Den resan var inte den bekvämaste jag upplevt kan jag ju säga. Att halvligga på en bår i en ambulans som kör jäkligt fort och rätt ofta över de där brrrrrr-ränderna ni vet, flåsandes som en hel trombonorkester (med vitlöksandedräkt dessutom, jäkla sås) för att försöka parera krystvärkarna var inte speciellt kul.
Allt jag hade i huvudet var...inte föda nu, inte föda nu, vänta på Ö, vänta på Ö osv. Jag minns att jag tänkte på att ambulanskillen kanske kunde sakta ned lite, det gick jädrans fort alltså, det var ju inte så att jag drabbats av en hjärtinfarkt eller så. Lite surrealistisk känsla med blåljus och sirener var det allt.


När vi kom fram så var bm Britta där och mötte upp. Med sig hade hon ett par personer till, bla en jättegullig barnsköterska som hette Britt-marie. Britta ville vänta i ambulansen till jag fått en krystvärk till för att se om bebis var på väg ut pronto eller om vi skulle hinna upp. Jag hade ju kunnat berätta för henne att huvudet syntes men att upp skulle vi hinna ;) men hon ville se själv hur mycket.

Ingången till BB har btw en rullstolsramp som INTE är slät utan guppig som attan. Inte skönt!

Upp i hissen och in i ett rum. Jag beklagade mig över vitlöksdoften från mig, bad ambulanstjejen ta av mig "äckelskorna", tror faktiskt att jag kallade dem just det, och flåsade som en dåre. Kom faktiskt ändå över till sängen ganska smidigt. Eller ja, det var kanske en överdrift men i sängen hamnade jag, ståendes på knä lutad mot ryggstödet. Jösses vilken lättnad!

Ville fortfarande inte pressa på riktigt, ville vänta på Ö. Britta sade att vi inte kunde vänta på honom, för nu måste bebisen ut, både för min och hennes skull. Hon hann inte fästa nåt CTG men höll dosan mot min mage. Bebis mådde bara bra iallafall, det hann jag uppfatta. Vid nästa krystvärk pressade jag på men höll emot lite ändå. Tror det var en kombination av smärtan och förtvivlan över att inte Ö skulle få vara med när hans andra barn föddes.

Medan jag står där och väntar på nästa krystvärk så hinner jag tänka lite. Rummet är fullt med folk, ambulanstjejen och killen är kvar, barmorskan, barnsköterskan och en till som jag inte vet varför är där, alla är knäpptysta. Där kan ha varit fler också, jag såg inte så noga. Det kändes som om hela rummet var fullt med folk.

Jag står vänd från alla dessa människor jag inte känner med min 107 kilos rumpa blottad i hela sin prakt och med ansiktet nedpressat i en kudde. Det trodde jag ju inte när jag vaknade imorse direkt hinner jag tänka.

Värken kom, jag tog i och pressade på och i samma ögonblick som min tredje och Örjans första dotter damp ned i madrassen så utbröt ett som jag upplevde det, jubel från människorna i rummet och jag hörde någon säga att här kommer pappa också. Ambulanstjejen gratulerade och klappade om mig från min högra sida samtidigt som Örjan kommer fram till min vänstra. Den lättnaden..phuuuu.. jag blev så himla glad att se honom så jag kan inte riktigt beskriva det. Nu grät jag igen men av lättnad och lycka istället. Bättre så!

Jag fick komma runt på rygg och världens finaste bebis lades på mitt bröst. Rummet tömdes på nästan allt folk och lugnet lade sig.

Britta började knappa på datorn och berättar att jag var i förlossningsrummet i ungefär en minut innan Thea föddes fram och jag får inte riktigt ihop det med tiden, varken nu eller då. Det var en väldigt lång minut för mig. Inte i jobbighet alltså men upplevelsemässigt.


Jag märker när jag läser igenom texten att den är lite ostrukturerad och virrig. Det beror nog på att jag inte bearbetat klart händelsen riktigt. Det var inte någon panik eller katastrof på något sätt alls men jag känner fortfarande att jag skulle valt att stanna hemma istället. Då hade Thea varit född inom en timme och jag hade inte behövt haft ont så länge. Jag hade kunnat koncentrera mig på att aktivt föda fram min dotter istället för att aktivt med all den styrka jag bara kunde uppbringa försöka förhindra att hon skulle födas innan vi var inne på BB.

Så det kan jag lova, att om jag mot all förmodan skulle få den stora förmånen att föda fler barn i detta livet, då blir det definitivt en hemmaförlossning. Lugnare så!


Men alla runt omkring var helt fantastiska och den som var min stora trygghet hela tiden var Ö som lugnt och metodiskt fixade så gott han kunde. Dessutom så hann han ju in precis i tid :) Det viktigaste av allt är ju att Thea mådde bra hela tiden. Efteråt har jag ibland tänkt tankar som handlat om hur det blivit om hon inte mått bra. Tänk om hon behövt komma ut direkt och jag flåsat på som en blådåre för att förhala det hela. Hur hade det blivit då? Sen släpper jag det, för det går inte att hålla på så. Men man blir så hudlös av att bli mamma....


Just det, lovikavantarna skulle jag ju berätta om. Jo det var så att när vi var på föreläsning på DS så var det Britta som höll i den. Då berättade hon om sina egna tre förlossningar. Vid den tredje förlossningen hade hennes man plockat fram ett par lovikavantar när det var dags för henne att krysta för att försöka undvika vassa naglar nedborrade i händerna ;) Hon kontrade med att slänga vantarna i väggen hahaha! Så när Britta kom för att ta emot mig nere vid ambulansen så utbrast jag lättat att -ohhh det är ju du med lovikavantarna...Det kändes tryggt på nåt vis:)

Så nu är hon här vår älskade trollunge och jag är upp över öronen förälskad. Nu ska jag gå och snusa lite i bebisnacken och tacka min lyckliga stjärna för att just hon kom till just mig...

Kram mamma P.

tisdag 17 augusti 2010

måndag 9 augusti 2010

Här ligger jag...

I min 70-talsoutfit och väntar på att mamma ska duscha klart....

måndag 19 juli 2010

Det var inte det lättaste.....

Det var svårare än jag trodde att skriva ned en berättelse om min tredje förlossning. Tror det beror på att det ligger så nära i tiden fortfarande. Har skrivit och raderat ett antal gånger nu. Vill inte publicera något som känns knas. Återkommer med detta när jag känner mig redo :)

Njuter av livet som småbarnsmamma. Thea är en sällskaplig liten varelse så det hinns inte med mycket annat än att sköta om henne. Har ändå lyckats med konststycket att duscha varje dag....jippie för det!!

En sak vi upptäckt är att fröken inte gillar att åka bil... eller snarare att sitta fast i bilbarnstolen. Så nästa vecka åker hon och jag tåg för att hälsa på morfar med familj. Då kan vi röra oss lite mer fritt. Pappa Ö är hemma, så det blir mycket längta ;)

Här är den allra första bilden på Thea, någon minut gammal bara....




Nu vaknar skruttan för lite mat tror jag, vi hörs!!

Kram mamma P

tisdag 6 juli 2010

Mina tre förlossningar; den andra.

Sexton månader efter min första, smått hysteriska förlossning var det då dags för den andra.

Jag kände mig väldigt lugn inför denna trots den intensiva första eftersom jag nu visste hur det skulle kännas och att det förmodligen skulle gå lika fort eller fortare.

Den här gången vaknade jag på morgonen och hade lite molvärk i magen. Blev lite osäker på om det var förlossningen som startat eller om det handlade om förvärkar. Skyndade mig i allafall att göra välling till storasyster och klä henne och mig. Pappa Magnus jobbade nära hemma och kom hem för att äta frukost och jag förvarnade om att vi nog kanske skulle behöva åka iväg.

Magnus syster hade fött sitt andra barn hemma fyra månader tidigare och hennes första förlossning tog 4½ timme mot våra 3 timmar och en kvart så vi hade skämtat en hel del om hur brådis det skulle bli för oss ;)

Molvärkarna blev lite värre och mer regelbundna rätt fort men jag hade inga problem att hantera dessa alls. Kände mig avslappnad mellan dem och trygg med att andningen hjälpte mig framåt och att jag snart skulle få träffa den lilla människan som var på väg. En otrolig skillnad från min första förlossning. Nu visste jag ju vad det handlade om och ingen barnmorska skulle kunna slå i mig att det skulle ta några jäkla 9-10 timmar ;) Ingen panik i sikte alls.

Magnus gick ut med Paulina till bilen och jag skulle vänta ut en värk och sen sätta på mig skorna för att komma efter. Då får jag först en riktigt jobbig värk, en sån där som får en att tänka att -Attan (eller annan valfri svordom), hur dum kan man vara som utsätter sig för detta en gång till?! Sen kom det en till lika jobbig ganska så snabbt efter. Jag stod på alla fyra i soffan med en kudde tryckt mot magen och andades ut den. Fortfarande ingen panik. Värken var över och jag reste mig för att ta mig ut till hallen. Då gick vattnet. Som jag sen upplevde det så "trillade" bebisen ned med huvudet. Nu förstod jag att vi inte skulle hinna speciellt långt :)

Ut i hallen gåendes som Zeb Macahan, slänger upp dörren och ropar till Magnus att han måste komma för nu är bebisen på väg ut. Eller snarare; jag vrålade hans namn och han fattade att han nog gjorde bäst i att komma fort som fan ;)

Jag stod sen på knä över soffbordet med en kudde mellan benen. Två krystvärkar senare damp Amanda ned i kudden och skrek tack och lov på en gång.

Stackars Magnus stod i telefon med barnmorskan och hann inte riktigt med.

Endast en gång under den 1½ timme som denna förlossning tog kände jag mig lite orolig och det var när Amandas huvud var nästan helt ute och jag väntade på att nästa krystvärk skulle komma. Då slog mej en tanke om att vad gör jag om det inte kommer fler värkar?? Men det gjorde det ju...såklart ;)

Denna förlossning var den lugnaste av mina tre. Jag kände mig så väldigt trygg hela tiden och efteråt så kändes det som om jag skulle kunna föda barn varje dag. En seger för mig som upplevt min första som så skitjobbig.

När man fött barn hemma oplanerat så skickar de alltid en ambulans. Narkosdoktor Göran och två ambulanskillar kom därför hem till oss och körde oss till Ds. Det kändes med väldigt tryggt....och det bästa av allt var att jag inte behövde sy någonting när vi väl kom fram. Det hade jag nojjat lite för under resan in. Efter min första förlossning så sydde de tre stygn medan jag var nedsövd då moderkakan inte lossnade av sig själv och man fick gå in och hjälpa till lite. Det händer tydligen ibland efter snabba förlossningar.

Det var berättelsen om min andra förlossning. Även denna gång fick jag en underbar liten dotter som fortfarande har lika bråttom med det mesta som när hon kom till världen.

Varför vänta till imorgon om du kan göra det redan idag är hennes melodi :)

Kram P.

Varmt idag

Skönt att man kan sova naken :)

söndag 4 juli 2010

Mina tre förlossningar; Den första.

Själv tycker jag att det är så himla kul att läsa om andras så jag tänkte försöka mej på att skriva ned hur jag upplevt mina egna tre förlossningar.

Min första dotter föddes när jag skulle fylla 20 år. Denna förlossning var väldigt intensiv och delvis skrämmande eftersom jag aldrig förstod hur fort den skulle vara över förren den var just det, över alltså. Jag vaknade på morgonen av en jättevärk och sen var det igång med full fräs från start.

Barnmorska jag ringde till sa till mig att det inte var någon idé att komma in eftersom förstföderskors förlossningar tar minst 9-10 timmar. Medan jag endast haft värkar i en timme!!

Hjälp!! Jag trodde på fullt allvar att jag aldrig i h-vete skulle klara av den smärtan i 8-9 timmar till. Värkarna kom med ca 3-4min mellanrum och de gjorde obeskrivligt ont.
Hon tyckte jag skulle bada eller duscha och försöka slappna av. Det bästa var att vänta hemma till värkarbetet etablerat sig och blablabla typ. Under samtalets gång fick jag lägga ifrån mig telefonen ett par gånger eftersom det var omöjligt för mig att prata då värkarna kom och fullkomligt manglade sönder mig. Jag fräste till henne mellan två värkar att jag inte hade något badkar, sen gick jag in i duschen och blötte håret för att sen kasta mig ur den lika fort. Jag låste mig helt och fick nästan panik.

Det var också prat om att vi skulle få åka till Akademiska sjukhuset eftersom Danderyd hade dåligt med plats. Då vi inte hittade till Ackis så åkte vi hem till mamma och Robban för att få hjälp med vägbeskrivning. Helt puckat kan man ju tycka så här i efterhand men men, man är ju inte helt logisk alla gånger.

Jag kommer så väl ihåg hur arg jag blev när stereon i bilen drog igång "Hon har blommor i sitt hår" med Anders Glenmark och jag vrålade till Magnus att han skulle stänga av skiten. Stackars Magnus ;)

Hem till mamsen och Robban som sagt. När vi kom dit så tog det inte lång stund innan Robban sa till Magnus att vi skulle åka in till Ds och strumta i Ackis. Efteråt har han berättat att han direkt såg på mig att det inte var så långt kvar. Jag önskar att han sagt det till mig då.

In i bilen igen, Robban lastade in en reservdunk med bensin eftersom vi hade taskigt med soppa i bilen oxå som en extra tvist på det hela. Vi ville ju inte bli stående med bensinstopp på vägen, skulle ju vara himla dumt.

Hela vägen in till Ds satt jag sen och vevade ned rutan för jag höll på att förgås av den jäkla bensinlukten (Volvo kombi) sen upp med rutan igen för det drog kallt. Mellan vevningarna slog jag med full kraft knytnäven i dörren (ett under att den höll) Krystvärkarna började ungefär vid Täby om jag minns rätt, jag visste ju förstås inte riktigt att det var krystvärkar men tryckte på gjorde jag ju och smärtan var inte längre lika intensiv.

När vi körde in på sjukhusområdet knäppte det till och jag sa till Magnus att nu var det nåt som gick sönder därnere. Det gjorde iallafall inte ont (tack och bock för det) och efteråt har jag förstått att det var slemproppen som släppte eller hinnorna som brast. Nu hade jag en liten paus med värkarna. Så skönt kommer jag ihåg.

Vi ringde på och jag fick gå lite bredbent in till förlossningen ;) En undersköterska tog emot oss och påbörjade inskrivningen tills jag fick nästa krystvärk, då bad hon mig att jag skulle lägga mig på britsen så hon kunde kolla lite. Sen blev det väldigt pådrag helt plötsligt och som jag upplevde det fullt med folk som drog och slet i mina kläder och kommenderade mig hit och dit. Jag vrålade nåt i stil med att -Ge mig något, vad som helst! säkert kombinerat med en hel del svordomar. Då tog barnmorskan mitt ansikte i sina händer och sa att det snart skulle vara färdigt, vid nästa värk skulle barnet vara här!! Först där och då fattade jag att det skulle vara över snart och min panik sjönk undan något. En krystning till så var jag mamma till en liten, liten underbar Paulina och all smärta var som bortblåst.

I efterhand så kan jag tycka att den barnmorska jag pratade med i telefon skulle varit lite mer lyhörd och inte så kategoriskt stått på sig angående förstföderskors förlossningar rent tidsmässigt. Hennes sätt att bestämt hävda att jag hade minst 8 timmar kvar av den smärtan jag upplevde bidrog starkt till den panik jag kände. Hade jag fått någon slags hint om att det skulle gå så fort som det gick tror jag det varit lite mindre hysteriskt.

Det var de mest intensiva tre timmarna och femton minuter jag upplevt i mitt liv och jag fick något underbart som belöning så det var ju helt klart värt det!

Nästa gång ska jag berätta om min andra förlossning för er som vill veta.....eller bara för min egen skull kanske ;)


Kram P.

torsdag 1 juli 2010

Storasysters blogg...

Där finns det lite bilder på vår älskade sladdis för de som vill se :)

http://paulinaotsjo.blogg.se

tisdag 29 juni 2010

Det var då attan

De är väl typiskt att det inte funkar att lägga upp mobilinlägg nu då när man verkligen vill. Njuter i fulla drag av vår bebis....herregud vad man glömt bort, känner mig alldeles lycklig bara. Försökt att lägga upp lite bilder från Iphonen men det vill sig inte alls, har inte riktigt tid att lägga över bilderna på datorn. Ö fick iaf till en liten bild på högersidan här. Har inte riktigt tid att felsöka ordentligt heller ;)

Skriver mer sedan....MED bilder ;)

Kram världens just nu lyckligaste P.

lördag 19 juni 2010

Att födas under årets mest uppbokade månad.

I vår familj fyller väldigt många år i juni, sen är det mycket annat som brukar hända i juni månad, detta året lite extra mycket för vår del.

1:a, pappa Ö fyllde år.
4:e storasyster Paulina 20 år, stort kalas den 5:e.
9:e storebror Manne avslutning i nian, En stor grej nuförtiden (det var det inte riktigt när jag var 15 ;)
11:e storasyster Amanda tog studenten med allt det innebär.
12:e gammelmormor Maj-Britt och Mannes mamma fyllde år.
16:e, mamma P fyllde 40, ojojoj....
24:e fyller morbror Rickard år.

Sen är det ju midsommar och så ska de där människorna på slottet ha nån stor grej idag den 19:e.

Så ända sedan vår älskade sladdis fick sitt beräknade ankomstdatum spikat så har snacket gått om när det ev kan vara bra att förlossningen väl blir av.

-Det vore ju bra om.....jo men inte då för då blir det......yadayadayada osv.

Så det kanske inte är så konstigt att det inte kommer någon bebbe. H*n är säkert lite purken o trött på allt snack om egen dag och allt.

Kanske tar det säkra före det osäkra och kommer först i juli.............

Kram Heffa P.

onsdag 16 juni 2010

Pappa Ö

Pappa försöker locka ut bebben med en asgrym body......

tisdag 15 juni 2010

Trivs bra i maggen

Nu är även studenten för Amanda och avslutning i nian för Manne avklarad......men ingen bebis.....

Imorgon är det BF och min 40-årsdag, tror ni på den?!

Var hos BM igår, hon började prata om datum för igångsättning.....Jeeeezez....ska det vara på det sättet va?


Kram P.

fredag 4 juni 2010

Idag för 20 år sedan...

kom en liten trollunge till världen.
Paulina min förstfödda dotter fyller idag ofattbara 20 år!
Grattis på din stora dag.
Än så länge inga tecken på att något småsyskon tänker anlända just på din dag. Det kanske är bra att ha sin egen :)
Kram Heffa P.

tisdag 1 juni 2010

Grattis till pappa Ö

Som fyller år idag. Snart kommer han och hämtar upp flodhästen för transport till Bm. Tänk om hon kunde säga, ojojoj, nu är det på g fast du inte känt det. Inatt blir det bebis. Jag skulle kyssa hennes fötter, det skulle jag. Hon skulle iofs få slänga upp dem på skrivbordet först eftersom jag omöjloigt kan komma ned på golvet men ändå.

Kram Heffa Flodis

fredag 28 maj 2010

onsdag 26 maj 2010

fredag 21 maj 2010

Status som gravid just nu eller dagens gnäll!

Att sova går ej så bra. Ligga på rygg går inte då jag vaknar av mina egna snarkningar. Ligga på sida går inte då händerna domnar av, det är inte någon liten pluttbortdomning vi snackar heller utan domning som sen inte släpper förren till kvällen då det är dags att sova igen. Ligga på mage går ju inte av förklarliga skäl.

Att läsa går inte. Händerna domnar bort

Köra bil är förenat med livsfara. Händerna domnar bort.

Sitter jag rakt upp och ner på en köksstol så domnar inte händerna bort men då kommer jag knappt upp efteråt då svankotan kills me plus att fötterna ser ut som fotbollar.

Jag skulle baka småkakor häromdagen....HAHAHAHA...tillåt mig asgarva. Hur tror ni det gick med degklumpar som domnat bort längst ned på armarna, nej just det, inte så bra.

Alldeles nyss tänkte jag att jag skulle börja fixa på altanen, nu är jag helt slut efter att ha tappat upp såpvatten i en hink så nu måste jag vila lite.

Kan väl säga som så att jag skulle vilja att den lilla plutt*n kunde bestämma sig för att komma nu så mamma kan använda sina händer normalt igen ;)

Det är tur att jag fortfarande kan öppna frysen och hämta en Piggelin på egen hand trots bortdomnade händer. Och igår stekte jag faktiskt pannkakor, iofs sittandes på en pall brevid spisen men ändå....det finns hopp om livet ;)

Sådär ja, dagens gnäll avklarat, nu ska jag kanske försöka mig på den där altanen då!

Kram Heffaklumpen

tisdag 4 maj 2010

Cravings

Just nu Piggelin, så jäkla gott, gnisslar fint mot tänderna...mmmm...

Lite svullen

Nu ska jag o mina tio små prinskorvar ut på promenad. Ända upp till
brevlådan ska vi ta oss:)

torsdag 29 april 2010

Note to self....

...om jag någon gång ska prova kläder igen före nedsläppet.... Ej glömma ta med en påkläderska alternativt medlem från familjen.....

Kram heffaklumpen

Äntligen åsikt om Youth Code från Loréal

Skulle ju skriva om produkterna från Loreal, det tog sin lilla tid att komma igång med det men nu så.



Vi fick alltså prova tre produkter, en dagcréme, en ögoncréme och ett antiwrinkle-koncentrat.



Enligt Loréal är detta högteknologi på ett feminint sätt. De skriver i informationen att PRO-GEN teknologin som den heter är utvecklad för att förbättra återhämtningskapaciteten och återfinna en ung huds karaktär.



Det var jag och min dotter som använde produkterna. Dottern är bara 18 år än så länge så hon behöver väl kanske inte kraftprodukter som denna men hon ville prova.



Vad tyckte vi då:






Dagcrémen positivt:





Luktar gott





Skön att applicera, går snabbt in i huden utan att lämna någon glansig yta.





Dryg, behövs inte någon större mängd.





Dagcrémen negativt:





Jag, mamman fick små plitor i början, men det är vanligt när man byter produkter till ansiktet och det försvann efter några dagar.







Ögoncrémen positivt:





Luktar gott





Skön konsistens





Lätt att applicera och går snabbt in i huden.





Dryg





Huden kring ögonen kändes fräsch efter ett par veckors användning.





Ögoncrémen negativt:





Så liten burk att man (jag) uppfattar den som dyr. Men man behöver iofs inte så mycket per gång.







Antiwrinkle-koncentratet positivt:





Dottern tyckte denna var suverän.





Dryg





Uppstramande effekt som känns men med en mjuk framtoning enligt spegelbilden.





Luktar gott





Lätt att applicera.





Antiwrinkle-koncentrat negativt:





Vi gillade inte riktigt förpackningen men förstår tanken bakom: att det ska vara lättare att applicera. Jag vill dock gärna se hur mycket det finns kvar i förpackningen vilket man inte gjorde här.



Så slutligen:

Det vi kom fram till under provperioden är att vi gärna kan tänka oss att köpa produkterna i framtiden. Främst dottern.


Jag använder ansiktsprodukter från min syster hudterapeuten som passar min hud alldeles utmärkt och jag kommer att fortsätta med dessa. Jag tyckte inte att jag märkte någon revolutionerande skillnad på huden men det beror säkert på just detta.




En av produkterna kan jag tänka mig att köpa och använda redan nu ; ögoncrémen. Trots att jag tycker den är i dyraste laget så var den väldigt skön och det känns som om huden kring ögonen mår bra av den. Har ingen specifik ögoncréme sen innan.





Jag tycker helt klart att det är en prisvärd produkt som är värd att testa för dem som inte har en fungerande hudvård idag.





Vill ni läsa mer om Youth Code och produkterna så gå in på http://www.lorealparis.se/ Där har jag lånat bilderna.





Kram P.
Ps. Ber om ursäkt för den kassa textindelningen men blogger vägrar lägga upp texten som jag vill....

onsdag 31 mars 2010

Dove VisibleCare


Vad tyckte jag om Dove och deras duschkräm?





Positivt:


Väldigt mjuk och krämig. En njutning att tvätta sig med faktiskt!


Huden kändes len efter dusch utan behov av någon insmorning (jag har smort magen ändå :)


Luktar gott


Negativt:


Väldigt svårt att få ut allt från flaskan. Redan efter vi tömt halva flaskan började det bli krångligt att få ur resten. De som fick småflaskorna som prov har med påpekat svårigheter med detta.


Förutom det så kan jag verkligen rekommendera Dove VisibleCare för er som inte orkar/kan/vill smörja in er efter dusch eller bad.

onsdag 24 mars 2010

Jahapp, då var månadspengen spenderad för denna gång :)


Kunde inte låta bli.

Bild lånad från My little star där den är beställd.

Snart är den här! Tjohooo!

Kram P.


lördag 13 mars 2010

Buzzador, vad är det?

Jag har varit Buzzador ett tag men det är först nu som det börjar bli riktigt roligt. I början får man inte så mycket uppdrag utan de blir fler efter ett tag om man sköter de kampanjer man blir tilldelad. Fler avrapporterade kampanjer = fler poäng = fler förfrågningar. Vill du läsa mer om vad det innebär och hur man blir Buzzador så gå in här. Jag får extra poäng om jag rekryterar någon till att bli Buzzador så om ni känner er sugna att prova får ni gärna skriva in mitt Buzzador-alias ARHOLMA (otippat va?) som den som rekryterat er så blir jag glad.



Min allra första kampanj var en tjänst som heter Storytel. Det är en prenumerationstjänst till ett rejält bibliotek med lyssna-böcker som streamas(stavning?) ner via mobiltelefon. Suveränt. För en och samma summa i månaden kan du lyssna på hur mycket böcker du vill.



Just nu håller jag på med tre olika kampanjer, en kan ni se här på bloggen. Det är den gravid-gadget från If som finns i högerkolumnen. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den ännu, lämna gärna era synpunkter på den i kommentatorsfältet om ni har lust.





De andra två är; Dove VisibleCare som är en krämig och skön duschkräm samt L´oréal youth code som är tre olika ansiktsprodukter. Återkommer med mer info när jag testat dessa själv några dagar.






Jag är med för att jag tycker det är roligt att testa produkter som är nya och ska ut på marknaden.









Bzzzzzz och Kram P.



fredag 5 mars 2010

Kroppkakor och mur

Igår till middag gjorde jag en av min farmors paradrätter, kroppkakor. Dra mig på en liten vagn med stenhjul va gott det är. Jag fick i mig fem st. Det fanns fyra kvar imorse, nu finns det bara två. De har jag gömt i ett avlägset hörn i kylskåpet men förhoppning om att de finns kvar nästa gång suget sätter in. Vilket iofs kan bli rätt snart känner jag. Jag äter mina med grädde och rårörda lingon. Mmmmmmmmm......kolla här!





Visst ser det väl gott ut?!




Så kom jag på att ni inte fått se Örjans projekt tegelmur i köket sen det blev klart, tog några bilder med telefonen så ni får en liten hint om hur det blev. Min syster Cornelia sa att det ser ut som om muren stått där sedan länge och vi byggt huset runt den. Det var just det vi ville så vi är väldigt nöjda. Om ni kollar riktigt noga ser ni att en list/tröskel kommit dit med. Jipppieeeee!!

















Kram P.
Ps. Tack för era kommentarer, det känns fint att det fortfarande finns några som kikar in här trots stiltje....kram på er!!

onsdag 3 mars 2010

onsdag 24 februari 2010

Fantastisk tävling.


Bloggen Dahlarna fyller två år och firar med en tävling med ett otroligt fint pris. En hel soffa från Furniture box kan man vinna. In och tävla med er nu!
Kram P.

Bebismage, älskade kissar och bästa vintern...


Magrapport v.24.
Den är stor men jag tror bebis har gott om plats ännu, känns som om det tränas bungyjump därinne. Eller kanske studs med liten människa, vad vet jag....

Väderrapport februari:

HERREGUD vad jag älskar denna vintern. Äntligen en riktig vinter, när hände det sist? Jag blickar ut över det snötäckta landskapet och får en flashback till barndomens byggen av snögrottor och pulkaåkning hela dagen lång till dess att de blöta lovikavantarna såg ut som fryst kolja och tårna i graningekängorna närapå frusit till is. Tänk om vi kunde ha det så här varje år. Va himla trevligt det vore. Men nu ska jag inte hålla på och åma mig som den typiske ständigt missnöjde svensken över en eventuell regnig, grå slaskvinter om ett år. Nu ska jag njuta av bara h-vete av den vinter som är nu.

Kung Bore, I LOVE YOU!

Sorg går inte att undvika när man har husdjur. Men nu tycker jag att vi haft vår beskärda del av denna vara så det både räcker och blir över. Vår älskade Pricken fick somna in i början av året efter att han blivit riktigt sjuk. För två veckor sedan blev lilla Eski sjuk och igår fick även han somna in. Det sliter i hjärtat och gör så ont, även om jag logiskt vet att det var det bästa för dem. Orättvist är ordet och jag saknar dem så förbannat just nu.

Lite blandat var det här. Bäst att passa på när blogglusten slår till helt otippat :)

Kram P.

onsdag 17 februari 2010

Tävling igen :)

Återigen en tävling där man kan vinna ett bra underlägg till datorn. Jag VILL verkligen vinna en sån, märks det ?!

Klicka här så kommer du direkt till tävlingen.

tisdag 2 februari 2010

Tävling hos Dahlarna!


En surf pillow från Bosign.se kan bli din om du tävlar hos Dahlarna blogg som firar 800 inlägg.

Kram P.

tisdag 5 januari 2010

Hjälp till att sprida detta!

Katthemmet Kompis har brunnit ned. Läs mer här. En del av katterna omkom men några kunde räddas och är nu i stort behov av din hjälp. All utrustning och mat till katterna förvarades i den byggnad som brann ned så nu det är kris.

Om du vill skänka mat, medicin eller annat som kan komma till nytta för dessa stackars chockade djur läs hur du går tillväga här: http://www.katthemmetkompis.se/katthemsbranden.shtml

Kanske kan du avvara en liten slant, sätt då in dem här: PG-konto: 35 74 82-9

Sprid detta till så många du kan, tack på förhand!


Kram P.
Ps. Magen växer och mår bra för er som undrar :)