måndag 13 april 2009
Det kommer att bli tomt.
Min farmor som alltid funnits där när jag kommit hem till Karlskrona kommer med största sannolikhet inte att finnas där nästa gång. Det gör så förbannat ont. Ingen kan som hon reta mig till vansinne med sina kommentarer om vad "tjock och duktig" jag blivit sen sist vi träffats för att i nästa ögonblick truga på mig en kokos-topp till. Hemma hos farmor har jag ätit den i särklass godaste torsk med äggsås som finns, de godaste kroppkakorna med för den delen. Farmor som bor i hyresrätt tycker inte att vi är riktigt kloka som lånar så mycket pengar för att bygga ett hus. Fast hon har sett huset på bild och medgav att det var ju stiligt iallafall med torn o allt. Min farmor har en massa starka åsikter om allt och alla och jag kommer att sakna henne så jädrans mycket. Önskar jag hunnit tanka mer farmors-kärlek än jag gjort! Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Usch så tråkigt Petronella. En farmor är speciell...
Vill bara titta in och skicka en stor kram till dig!
***KRAM***
/Sara Small Town
*klappar om*
Men varför tror du inte att hon kommer att finnas där? Är hon dålig?
Och vad menar du med hem till Karlskrona, är du från Karlskrona??
Hej Petronella.
Vad fint du skriver om din farmor.Man riktigt känner känslan av hur din farmor är, och hur mycket hon betyder för dig.Min farmor gick bort för 10 år sedan, men var också en kvinna som hade åsikter och sa vad hon tyckte och tänkte.Jag vet att hon också hade haft åsikter om vårt husbygge.
Även om du är arg på dig själv för att du inte tankat mer kärlek från din farmor ,så kommer hon ju alltid att finnas med dig i dina tankar .Minnen du har av din farmors goda mat ,hennes tankar och åsikter .Jag var länge arg på mig själv för att jag inte satt vid min farmors sida när hon gick bort.Men jag känner nu att det var bättre att mitt sista minne är av att hur min farmor med glimten i ögat skämtar med mig den sista gången jag träffade henne.Det var ju farmor i ett nötskal.Lite busig och mycket envishet.
Må nu så gott.
Kramar Helena
Hej! Vad jobbigt med din farmor. Och visst önskar man att man hade haft mer tid. Saknar min farmor också nåt alldeles makalöst ibland. Och önskar jag också att jag hade tagit vara på tiden bättre. Men samtidigt man är bara människa och man ska räcka till till mycket. Styrkekramar!!
Hej,
så tråkigt att höra, beklagar. Våra far- och morföräldrar har ju alltid funnits där så det blir en sådan chock när de helt plötsligt inte längre gör det. Det enda man kan glädja sig åt är att de har fått ha ett långt och lyckligt liv med barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn.
Tänker på dig, sköt om dig!
Kram Caro
P.s Love the sofa, den ser ut som en riktig "krypa-upp-och-mysa-i-med-en-kopp-te-soffa"! D.s
Det är så jobbigt när nära o kära är dåliga och man inte finns nära till hands. Min farmor bor i Falun har nyss opererats, vi vet fortfarande inte om hon blir bättre eller sämre än innan o tanken att vet att hon kanske inte är kvar nästa gång man är där. Tankar som bara en gång till kommer....
Hejsan Helena! Tack för dina ord, de värmer. Jag tänker åka ner till Karlskrona imorgon, kanske hinner jag fram. Vi trodde hon skulle somna in redan i början av helgen men hon kämpar på. Men precis som du säger om jag inte hinner tänker jag inte vara arg på mig själv för jag har ju henne i mitt minne för alltid. Det är så jobbigt när man bor en bit ifrån. Kram på dig//Petronella
Hej lilla gumman.
Vad tråkigt med din farmor. Jag hade min mormor jag om mitt hjärta. Det var jättejobbigt när hon lämnade oss men minnet av henne vårdar jag ömt.
Du skall absolut inte vara arg på dig själv om du inte hinner. Livet är som det är och vi människor har en förmåga att ta vara på det fina och ändå gå vidare.
Massor av kramar Maria
Åh, hoppas att du hinner - oavsett så är det skönt att bara få vara på plats och ta ett sista hej då. Det var iaf viktigt för mig när min morfar dog - även om vi kom "för sent". Nu vårdar jag all tid jag kan få med farmor och mormor, tillbringade bla en av mina få dagar hemma i påsken hos mormor i Trollhättan och det var så mysigt!
Tânker på dig och skickar en stor varm cyber-kram till dig.
Haha, när det gäller stövlarna tänker jag på dig och Lundinskan varje gång jag tar på mig dem - det där blogginlägget som Maria gjorde i höstas är nog en av hennes bästa! :)
Oj, börjar med en STOR kram!
Jag vet precis hur du känner det, jag har hela min familj uppe i norr och råkade för ett par år sedan ut för exakt samma sak.
Jag var och hälsade på min älskade morfar (som hade varit sjuk under många år) och vi hade bråttom som vanligt men jag ville ändå in och säga hejdå ordentligt innan vi åkte söderut igen. När vi kom dit bara KÄNDE jag i hela mig att jag inte ville åka därifrån. Men plikten kallar och jag skulle hem och jobba osv...ett par veckor senare var det över. I efterhand är jag bara så glad att jag ändå stannade till lite extra just då och "tankade". :)
Älskling,
Du skriver så fint om dina gulliga minnen, saknaden och att du inte "tankat" tillräckligt - man känner verkligen din saknad och smärta. Jag kände precis likadant när mumma gick bort, men när du fått lite distans, så är jag helt säker på att du då kommer att veta att ni båda gjort vad ni kunnat för att visa hur mycket ni tycker om varandra å det är det som är viktigt och som du sedan ska bära med dig - Alltid!
Jag finns där för dig!
Din
/Ö
Jaha, det är på bloggen man får umgås med sina nära o kära. Jobbar jag för mycket eller? Vet att du finns där, kram...
Skicka en kommentar