Att jag inte kan släppa detta riktigt är skälet till att denna triologi blev till. I sitt efterord till Flickan i fönstret skriver nämligen Assar Andersson att han vid nåt tillfälle råkat på en deckare skriven av en populär svensk författare och förundrats över hur dålig kvalitet det var på den boken. Jag blir lite lätt provocerad.
Jag känner mig samtidigt lite sorgsen över att jag inte gillade det här. Det började ju så bra. Varför gillar jag det inte?? Borde gilla känns det som. Ok, så nu ska jag försöka skriva ned några punkter som talat mot gillande av denna bok!. För att öva lite på mina ev. framtida recensioner.
Puckade saker i boken utan inbördes rangordning:
-När den läbbige grannen för tredje(!) gången samma spooky dag blir förhindrad att ta kål på någon för att huvudpersonen i boken råkar komma sättandes på ett eller annat sätt så tröttnar jag lite grand.
-När huvudpersonen i boken går ned i läbbig underjordisk gång UTAN mobiltelefon trots att han lovat frugan att inte gå ned alls, jomen ELLER HUR!
-Varför ta med en liten flicka i berättelsen som försvunnit i verkligheten och som vi inte vet hur det gått med? (Madeleine McCann). På gränsen till...nä, förresten, bara rätt och slätt osmakligt. Jag undrar så mycket över detta, vad är anledningen? Blir inte klok på det. Det tillför inte berättelsen ett dugg. Locka läsare? Som värsta sensationsjournalistiken.
-När huvudpersonen får massor av hintar från sin son om att det inte står rätt till men ändå inte agerar tillräckligt. ÄR MÄNNISKAN TRÖG?
Ja, men det räcker väl så. Jag är ändå glad att det finns de som älskar den. Känner mig lite taskig. Här har Assar gått och skrivit och gnetat på sin triologi som jag sen mejjar ner totalt. Nä, jobbigt!
Kram P.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar