tisdag 6 juli 2010

Mina tre förlossningar; den andra.

Sexton månader efter min första, smått hysteriska förlossning var det då dags för den andra.

Jag kände mig väldigt lugn inför denna trots den intensiva första eftersom jag nu visste hur det skulle kännas och att det förmodligen skulle gå lika fort eller fortare.

Den här gången vaknade jag på morgonen och hade lite molvärk i magen. Blev lite osäker på om det var förlossningen som startat eller om det handlade om förvärkar. Skyndade mig i allafall att göra välling till storasyster och klä henne och mig. Pappa Magnus jobbade nära hemma och kom hem för att äta frukost och jag förvarnade om att vi nog kanske skulle behöva åka iväg.

Magnus syster hade fött sitt andra barn hemma fyra månader tidigare och hennes första förlossning tog 4½ timme mot våra 3 timmar och en kvart så vi hade skämtat en hel del om hur brådis det skulle bli för oss ;)

Molvärkarna blev lite värre och mer regelbundna rätt fort men jag hade inga problem att hantera dessa alls. Kände mig avslappnad mellan dem och trygg med att andningen hjälpte mig framåt och att jag snart skulle få träffa den lilla människan som var på väg. En otrolig skillnad från min första förlossning. Nu visste jag ju vad det handlade om och ingen barnmorska skulle kunna slå i mig att det skulle ta några jäkla 9-10 timmar ;) Ingen panik i sikte alls.

Magnus gick ut med Paulina till bilen och jag skulle vänta ut en värk och sen sätta på mig skorna för att komma efter. Då får jag först en riktigt jobbig värk, en sån där som får en att tänka att -Attan (eller annan valfri svordom), hur dum kan man vara som utsätter sig för detta en gång till?! Sen kom det en till lika jobbig ganska så snabbt efter. Jag stod på alla fyra i soffan med en kudde tryckt mot magen och andades ut den. Fortfarande ingen panik. Värken var över och jag reste mig för att ta mig ut till hallen. Då gick vattnet. Som jag sen upplevde det så "trillade" bebisen ned med huvudet. Nu förstod jag att vi inte skulle hinna speciellt långt :)

Ut i hallen gåendes som Zeb Macahan, slänger upp dörren och ropar till Magnus att han måste komma för nu är bebisen på väg ut. Eller snarare; jag vrålade hans namn och han fattade att han nog gjorde bäst i att komma fort som fan ;)

Jag stod sen på knä över soffbordet med en kudde mellan benen. Två krystvärkar senare damp Amanda ned i kudden och skrek tack och lov på en gång.

Stackars Magnus stod i telefon med barnmorskan och hann inte riktigt med.

Endast en gång under den 1½ timme som denna förlossning tog kände jag mig lite orolig och det var när Amandas huvud var nästan helt ute och jag väntade på att nästa krystvärk skulle komma. Då slog mej en tanke om att vad gör jag om det inte kommer fler värkar?? Men det gjorde det ju...såklart ;)

Denna förlossning var den lugnaste av mina tre. Jag kände mig så väldigt trygg hela tiden och efteråt så kändes det som om jag skulle kunna föda barn varje dag. En seger för mig som upplevt min första som så skitjobbig.

När man fött barn hemma oplanerat så skickar de alltid en ambulans. Narkosdoktor Göran och två ambulanskillar kom därför hem till oss och körde oss till Ds. Det kändes med väldigt tryggt....och det bästa av allt var att jag inte behövde sy någonting när vi väl kom fram. Det hade jag nojjat lite för under resan in. Efter min första förlossning så sydde de tre stygn medan jag var nedsövd då moderkakan inte lossnade av sig själv och man fick gå in och hjälpa till lite. Det händer tydligen ibland efter snabba förlossningar.

Det var berättelsen om min andra förlossning. Även denna gång fick jag en underbar liten dotter som fortfarande har lika bråttom med det mesta som när hon kom till världen.

Varför vänta till imorgon om du kan göra det redan idag är hennes melodi :)

Kram P.

4 kommentarer:

Viveka på Humlebacken sa...

Härlig historia!

Pue sa...

Det va det "roligaste" jag läst på länge: "gåendes som Zeb Macahan"!!

O häftigt att det gick SÅ fort o att du födde hemma! <3 O att allt gick bra såklart!

Karlsebakken 37 sa...

Åh, blir lite avundsjuk jag efter min inte så behagliga förlossning... Hoppas att nästa blir bättre, precis som din nr 2.

Underbar bild på Thea i förra inlägget, hon är verkligen helt bedårande!! Mer bilder snart tack!!:)

Sköt om er, stor kram
C

Lösvirkesbyggarna sa...

Vad roligt att läsa dina förlossningsberättelser! Så fantastiska och så olika mina! Jag håller med dig om att man aldrig tröttnar på att få höra, eller läsa, om andras erfarenheter.
Kram från Anna och lille Nils